Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o, låt i den tonen, Herre, mig höra
en manande hemlandshälsning från dig!
Ljud, heliga klang, ljud högt i mitt öra,
ljud mildt som en locklåt på kvälldunkel stig!
Då S‘ven slutat läsa, sprang han fram till Ester, kastade
sig i hennes famn och brast i gråt. Ester grät också, strök
smekande med handen öfver Svens panna, under det deras
tårar blandade sig med hvarandra, och deras själar smälte
ihop i en underbar känsla af lycka, vemod och jubel.
»Och nu, mamma!» utropade Sven, i det han reste sig
upp och skakade sitt hufvud, »nu, nu vet jag, hvad jag
skall bli, nu ser jag vägfen tydligt för mig, om än du är
den enda, som jag kan hviska det till... Och allt det som
jag i går förnam i skogen — i min underbara sagoskog,
där jag som liten gosse mötte Gud och där jag nu fick veta
hvad Han ville mig... om allt det stora och sköna och ädla,
som finns i lifvets djup och som alla hjärtan måste leta
sig fram till, om det vill jag tala och skrifva för människorna
... Vill du ge mig din välsignelse till det, mamma?»
Ester tryckte honom till sitt hjärta och hviskade:
»Gud välsigne dig, mitt älskade barn, Gud gifve dig
stora och ädla tankar,, som nå öfver dig själf och öfver
tiden!»
Efter en liten stunds tystnad fortfor Ester:
»Sven,, skulle du icke kunna tala med pappa... Nej
... nej,» afbröt hon sig, då hon såg hans förskräckta, min,
»jag menar icke hvad vi n u talat om, det skulle nog kanske
pappa ej fatta, men skulle du ej kunna förbereda honom på,
att du ej passar för den bana han vi}l att du skall välja
... Du förstår nog, min gosse, att det .blir en svår stöt
för pappa, han har svårt att ens föreställa sig, att en
Falkenstern icke skulle gå samma väg som far och farfar
före honom!»
Sven skakade på hufvudet.
»Jag kan inte, mamma. Då jag skall tala med pappa
äfven om de obetydligaste saker, är det som om jag finge en
propp i halsen och en stock i hjärnan och en sten öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
