Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärtat. Kan du begära, att man under sådana
omständigheter skall känna sig upplagd att ge förtroenden?»
»Nej,» svarade Ester med ett vemodigt småleende, »det
kan jag visserligen ej begära. Men tror du inte, min gosse,
att du med litet god vilja skulle kunna öfvervinna de där
naturhindren... stockar och stenar äro icke alldeles
omöjliga att rubba...»
»Men för en hel del stenar behöfs det sprängning
därtill,» svarade Sven, och hans stämma fick en för honom
ovanlig och mörk klang.
Ester drog en djup suck. Det gjorde henne i denna
stund så smärtsamt ondt om Bengt, att hon nästan tyckte,
att SVen var hård emot honom.
»Min älskade gosse,» sade hon med en kärleksfullt
förebrående röst, »bed då Gud, att Han gör denna ’sprängning’,
ty Han kan det, jag vet det af egen erfarenhet. Och jag
’vet också, hur outsägligt pappa älskar dig, och att bakom
hans stränga yttre finnes mycket känsla och godhet. Leta
reda på det, Sven, kom ihåg hvad du nyss bad Gud att få
dikta om för människorna! Börja nu!»
»Ja, mamma, jag skall, jag skall!» utbrast han, i det
han förde moderns hand till sina läppar, »stackars pappa —
jag vill se det bästa hos honom, jag vill försöka att lyssna
efter kyrkklockeklangen bakom hans hårda yta!...»
Men trots alla föresatser kunde Sven ej öfvervinna den
motvilja han kände att tala med fadern om sina
framtidsplaner. Han visste’, att han icke skulle bli förstådd, och
hans finkänsliga, fridsälskande natur ryggade tilllbaka för
allt det motstånd, alla de stränga, osympatiska ord, som
skulle möta honom. Och allt som tiden gick, kände han mer
och mer, att han icke skulle kunna säga något, förrän den
stund komme, då själfva tvånget att tala ut drefve upp orden
på hans läppar.
Ester gjorde flera försök att sätta Bengt in i Svens
förhållanden, ja, en gång sade hon rent ut, att hon var
viss på, att Sven hvarken hade lust för eller dugde till att
bli affärsman; men Bengt tog icke upp ämnet, antingen
lät han det genast falla, eller ock svarade han ett kallt,
afvisande: »Ja, då kah jag icke annat än beklaga honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
