Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter ett par månaders oro kom slutligen det väntade
slaget; denna gång var det dock ej ett anonymt bref som gaf
det, utan ett som bar en af de akademiska professorernas
underskrift.
Bengt emottog som vanligt sin post vid frukostbordet,
men han såg genast från hvilken stad detta bref kom
och stoppade det därför i fickan för att läsa det senare.
Han försökte att dölja sin sinnesrörelse för Ester och
prata såsom han hrukade, men då han kom in i sitt rum,
darrade den store, starke mannens händer, så att han
knappast kunde bryta brefvet.
Då han slutat läsa, sjönk han ned i en stol och satt
så en stund alldeles orörlig med stel, stirrande blick. Han
kunde icke tänka, knappast känna något, han var så där
underligt domnad, som man blir under de första
ögonblicken efter ett kro,ssande slag. Men så kommo tankarna
igen, förlamningen gaf vika, han rätade på sig med en
rörelse af återvunnen kraft och gick ännu en gång igenom
brefvet. För att omöjliggöra, att E|ster skulle få se det,
kastade han det sedan i kakelugnen och tände eld därpå.
Så ögnade han igenom tidningarna, klippte ur en spalt i
den tidning Ester brukade läsa — Ester var lyckligtvis
ingen ifrig tidningsläserska och skulle troligen ej märka
det — och gick så in till sin hustru.
»Ester,» sade han med lugn röst, i det han lade den
censurerade tidningen på bordet bredvid henne, »jag har
något att berätta dig. Jag har haft klagomål på Sven
från en af professorerna vid akademien...»
Ester blef häftigt upprörd; hon kom i en invärtes
skälfning, som hon knappast kunde behärska, och orden
ville ej fram öfver hennes läppar.
»Har du haft bref?» frågade hon slutligen.
»Ja.»
»Får jag se det?...»
»Det kan du ej få, ty jag har redan bränt upp det.»
»Hvarför det?» frågade Ester med en misstänksamt
forskande blick.
»Det gör jag alltid med bref, som jag ej vill att någon
skall få se... i allmänhet alltid med obehagliga bref. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
