Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott frisinnade, utan rent af rabulister. Han, den
aristokratiske millionärens och stränge pietistens son, betraktades
allmänt ,som en af de mest »avancerade» bland studenterna.
Bengt höll varnings- och förmaningstal, som Sven åhörde
med vördnadsfull likgiltighet, och då Bengt reste från
akademien, kände han, att det grepp, han en gång trott sig äga
öfver den veke gossens själ, nu alldeles lossnat.
Då han kom heip, hälsade han blott Ester från Sven,
men sade ingenting hvarken om brefvet eller om Svens öfriga
förhållanden; han ville skona Ester från den oro, som plågade
honom själf, och med en viss bitterhet tänkte han: »När Sven
en gång behöfver hjälp i någon svår stund, så är det i
alla fall till hennei, ej till mig, han vänder sig...»
Och att denna stund en gång måste komma, det kände
han med underlig, smärtsam visshet. Han tyckte att hvart
han vände sig, hörde han en andehviskning om sorg;
förkänslan af lidande låg öfver honom som en hemlig, inre
tillsägelse af Gud, den omgaf hans själ med en vemodig
skymningsdager. En vers, som han nyligen läst i en
gammal bok, och som på grund af sin egendomliga rytm och
sin öfverensstämmelse med hans eget själslif stannat i hans
minne, kom honom ofta i tankarna;
»Järnet måste glödgas, smidas, böjas,
jorden måste rensas, fåras, plöjas,
själen måste brinna, sargas, svida,
allt, som är vardande, måste lida.»
Och hvar han slog upp i bibeln, mötte honom ständigt
ord om lidande, än allvarliga och tuktande, än fulla af ljuf
tröst. Hans böner blefvo mer och mer rop om förbarmande,
om hjälp att bära, om försköning och nåd. »Tänk icke på
mina ungdomssynder, låt, mig icke få umgälla hvad jag en
gång bröt mot dina bud.» Och utan att han själf märkte
det, gledo dessa rop om förbarmande öfver från honom själf
till alla hans kämpande bröder och systrar, ur den ångest,
som låg öfver hans själ, uppsteg ett lidelsefullt medlidande,
en kärlekens brinnande bön för hela den olyckliga, kvalfyllda
mänskligheten...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
