Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade det icke legat en träbro vid sidan af vägen, så skulle
det nästan varit omöjligt att komma fram i gyttjan. Då
jag gått ett stycke, mötte jag en arbetare från Stafby, som
också gick på träbron. Redan på långt afstånd såg jag
hvem det var, jag kände honom sedan våra möten för
studenter och arbetare, det var en medelålders gråhårig man,
far till flera duktiga pojkar, som jag också kände, en i
hög grad aktningsvärd och präktig karl. Som träbron var
så smal, att vi ej kunde mötas på den, ämnade jag stiga ned
för att låta honom gå förbi mig, men jag hann ej, hans
instinkt att falla undan och ödmjuka sig var så mycket
snabbare och säkrare än min, redan ett godt stycke ifrån mig
klef han ner i smutsen, så att jag skulle ha passagen fri.
Jag kunde ingenting göra för att hindra honom, men då vi
möttes, stannade jag och tog af mig mössan för honom.
Han kände igen mig, hälsade med ett leende, som jag tyckte
såg ’tacksamt’ ut, och fortsatte sin väg i smutsen, tills han
åter kunde stiga upp på det torra utan att besvära mig.
Men då vi vändt hvarandra ryggen och jag tänkt på vårt
möte och allt som låg under det, då brast jag i gråt. Ja,
mamma, jag grät vid tanken på det förvända i lifvet, att
en vördnadsbjudande gråhårsman, som jag inte är värd att
lösa skoremmen på, skall ha skyldighet att stiga ned i
smutsen för en pojkvalp på tjugu år„ därför att — ja,
hvarför? Därför att han ’bara’ är en hederlig arbetare»
som uppfostrat präktiga söner och gjort sitt land och
mänskligheten nytta, och jag — jag har låtit mig födas och sedan
burits fram genom lifvet på en våg. af glädje, kärlek och
lycka. Därför skulle han buga sig för mig och falla undan
... I den stunden, mamma, såg jag. hela lifvets orättvisa
och osanning och grymhet, i den stunden blef jag medveten
om mig själf och om hvad Gud ville mig. I den stunden
svor jag, medan ännu mina tårar runno, att ägna mitt lif
åt arbetarens sak, åt sträfvan att skaffa honom aktning
såsom arbetare, att lära människorna förstå, att den
yttre formen för vår verksamhet betyder intet, att allt
beror på hur vi utöfva denna, och att det aldrig blir någon
lycka på jorden, förrän vi lära oss se bort ifrån just formen
och ställa oss som människa mot människa med människo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
