Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var att han icke hade någon egentlig erfarenhet af allt
hvad en jägare behöfver förstå och veta.
När han följande morgon samtalade med Harald
om en mängd sätt att uppsöka och fälla villebråd, sade
han uppriktigt till denne vän att han ibland annat var
rädd att gå vilse i skogen. Han förklarade också att
han mycket undrat öfver huru Harald kände gå på okända
trakter, vända hit och dit och alltid hitta rätt, der
Robert bestämdt icke skulle vetat hvar han var eller
hvartåt hemmet var, och isynnerhet hade han funnit det med
sig att, om han en gång förirrat sig, han aldrig sjelf
kunde komma till rätta.
Harald svarade att »det fanns två medel som man
vid dessa ströftåg har att hjelpa sig med. Det första är
att man aldrig skall medgifva för sig att man gått
alldeles vilse. Man skall visserligen känna att man icke
är i den rätta rigtningen, men aldrig låta den känslan
komma öfver sig att man icke kan åter komma till rätta,
»När man finner sig kommit i orätt rigtning, så
skall man sätta sig ned och. lugna sig, samt öfvertänka
hvartåt man bör gå. De flesta menniskor uppskrämma
sig sjelfva, springa hit och dit, och förlora dermed all
möjlighet att åter komma rätt. Först skall man tänka
sig väderstrecken och tänka på vissa punkters läge mot
dessa väderstreck: så t. ex. här på ön ligger hafvet åt
vester, och viken i norr. Endera af dessa punkter kan
man således lätt komma till. När man då kommit till
dem, är man alltid snart åter i rätta rigtningen till
hemmet, fastän det kan hända att man gått så orätt att man
har långt dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
