Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad åter väderstrecken vidkommer, så finner man
dem temligen lätt, af flere kännetecken. Jag skall tala
om dem sedan; men jag skall förut säga min tredje
regel, »att aldrig gå vilse.»
Vid denna »regel» skrattade Robert, och menade att
han icke behöfde flera reglor äu den – om han bara
kunde följa den.
»Tag alltid för vana att minnas den kurs i
hvilken du gått fram, äfvensom huru lång tid du derpå
användt. Se på solens ställning och skuggan af träden,
och den vinkel i hvilken du går fram öfver skuggorna.
Om morgnar och aftnar äro skuggorna mycket långa men
ligga åt motsatta håll — om morgonen åt vester, om
aftonen åt öster; om middagen mycket korta. På
halfva tiden emellan solens uppgång och middagen stå
skuggorna åt nordvest; emellan middagen och solnedgången
åt nordost. En skogsvandrare har skuggorna till både
kompass och ur. Observerar man dem noga så kan man
mycket bra göra sin beräkning. Dessutom, då solen icke
skiner har man en rättelse, (helst i de norra klimaterne)
den är att träden i skogarne skjuta både flera och
ymnigare qvistar åt södra sidan än åt den norra (hvilket
är ett tydligt tecken för nordstrecket); och äfven är
barken tunnare på stammens södra sida än på den norra.
Äfven är mossan ett tecken. På gamla träd vexer den
ymnigare på norra sidan, emedan den bättre trifves der
den är beskuggad. Detta märkes i synnerhet på sådana
stammar som stå väl utsatta för solen. Äfven trädens
lutning kan synas i orter der någon starkare vind är
rådande.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
