Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Robert. »Mars gör på sätt som då han var med
mig och kom på pantherns spär. Vi torde böra draga
oss undan! eller hur?»
»Nej, visst inte, vi skola se hvad det kan vara»,
påstod Harald. »Vi äro ute på rekognoscering; dit hör
också att få veta hvilka djur här finnas. Panthern är
rädd till dess han finner sig hafva öfvermakten; och om
du kunde besegra en med harhagel, så kunna vi båda
väl få makt med en annan, då vi äro försedde med
grofva skott.»
»Men», invände Robert, »min seger var mera
tillfällighet än en följd af min skicklighet; jag tycker det
vore bättre att undvika ett sammanträffande; men det
må då ske om vi gå fram med mycken försigtighet, till
dess vi få se hvilken granne vi hafva att möta.»
De hetsade fram hunden, som såg upp, liksom med
invändning mot försöket, men då de vidhöllo befallningen
gick han framåt, men mycket försigtigt och långsamt,
så att han icke var långt framom bössorna. Gossarne
gingo i bredd framåt, med gevären i ordning att i
ögonblicket användas. Efter en fjerdedels timmas gång
stadnade hunden tvärt, med håret i ända utåt hela ryggen,
samt morrade och visade sina huggtänder. Frän ett snår,
icke tio steg derifrån, hördes ett djupt mumlande läte,
som uttryckte ilska och trots. Harald skyndade genast
till hunden och blef varse en stor björnhona, åtföljd af
två ungar, som sprungo bakom henne, medan hon vände
sig framåt för att hålla de anfallande i styr.
»Vi få vara försigtiga», sade nu Harald i sin tur;
»en björnhona med ungar är icke att leka med. Antin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
