Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen få vi lemna henne eller följa på ett aktningsfullt
afstånd. Skola vi göra det? Hon har säkert sin lya här
nära intill, och gar kanske nu dit.»
Robert var icke mycket lysten för en närmare
bekantskap med besten, men var lugnare med sin rädda
kamrat vid sin sida; men också verkade nyfikenheten,
som ännu mer äggas af äfventyr som kunna åtfölja. De
gingo säledes etter björnen, och rättade sig efter hundens
varsamhet, och sågo emellanåt en skymt af björnen och
ungarne, till dess de kommo trettio steg från ett
tulpanträd om tern fots diameter, ihåligt vid roten, så att de
retirerande djuren kunde komma in deri.
»Alltså är fruns sommar-residens der!» sade Robert
under det de stadnade för att närmare granska
belägenheten. »Skola vi knacka på dörren och fråga hur
familjen mår?» frågade han derjemte.
»Det anser jag icke lämpligt», svarade Harald;
»den gamla frun tyckes vara vresig emellanåt, och just
nu låter det som hon icke vore i sitt bästa lynne. Akta
dig Robert! spring upp genast i det der trädet! fort
fort!»
De klättrade upp i ett smalt träd, och då de väl
satt sig i ordning anmärkte Harald, att hon gerna kunde
komma om hon tyckte om skott. En björn kan icke
klättra upp i ett så smalt träd, han får intet tag med
tassarna, ty han kan icke omfamna det; han är för
oböjlig i armarne. Han behöfver ett mycket större träd för
att fatta omkring det.
Men frun var ganska fredlig, såsom hennes likar i
det slägtet, och var icke tallen för att oroa någon, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
