Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter denna händelse kommo de snart till
landningsplatsen, der de torkade sig i ansigtet och hvilade,
under betraktelser öfver det kinkiga återtåget. Men all
fara var icke öfverstånden. Flodtiden var nu förbi,
färjan låg på grund; man kunde icke sätta ut till sjös på
fyra timmar. Björnhonan kunde återkomma och i raseri
följa ungarnes spår, och anfalla sällskapet der det nu var.
Under sådana omständigheter band man ungarne på
något afstånd ifrån sig, i naturlig förmodan, att, om hon
komme, skulle hon egna sin första omsorg åt sina ungar,
hvarvid jägarne kunde fälla henne.
De satte sig ned att intaga sin middag. Sam var
utpost medan de andra spisade; derefter upptogs
vaktgö-ringen skiftevis af Robert och Harald. Den krigiska
tillställningen roade alla utom Marie, som bra mycket
heldre skulle nu varit på det jemförelsevis lugnare hemmet
vid prärien.
Ändtligen steg vattnet och färjan flöt åter. Man
gick nu ombord. Björungarne höllos i godt förvar, så
att de hvarken kunde fly eller dränka sig. Farkosten
lösgjordes. Haralds åra, som han nyttjade att skjuta ut
färjan, var nedträngd i sanden, då man hörde ett
stampande uppe i land, och genast derefter varseblef
björnen på det ställe der de nyss sutit. Hon såg, liksom
förvånad, efter den utgående farkosten, mumlade och fick
svar från ungarne, som försökte slita sig lösa. När
likväl farkosten aflägsnade sig, gaf hon ifrån sig ett det
förskräckligaste läte, så att hjertat darrade i samtliga
bland sällskapet, och derefter kom hon nedspringande och
störtade sig i vattnet. Färjan var i det ögonblicket icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
