Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Åh, Robert», inföll Marie, »han menade ju
allenast att vi gjort klokare att låta bli hela saken. Hade
jag tänkt mig allt det som skett, så hade jag också
icke gått in på hela tåget.»
Sam bad att få anmärka, att om något var dumt
i förslaget, så var det hans. »Men massa, lät icke min
landsman, den der svarta, gä förlorad. Tillåt mig att
taga upp honom. Jag längtar efter hans fett för att
steka min gröt uti.»
Sam säg sa löjlig ut vid denna förklaring, att
Roberts mulna min klarnade, och vid de sista orden såg
han på Harald och föll i skratt.
»Ja, Harald, låt oss taga vara på hans fett; jag
vet att det redan vattnas i munnen på Sam vid blotta
tanken.»
Det var dermed slut på trätan, om man så skall
kalla det, då det var blott frän en sida, och ingen kan
träta ensam. Man tog till sig den flytande stora
kroppen och band den i släptåg efter färjan. Strömmen hade
nu ökat sig, och man kom snart nog hem till prärien,
midt på eftermiddagen.
Man fick tillräcklig sysselsättning for den
återstående delen af dagen, och de höllo ut allt intill mörkret.
Först insattes björnungarne inom samma stängsel som
geten och hjortkalfven. Men med möda frälste han
deras lif, ty Nanny sprang fram, reste sig på tvä fötter,
och slog med sin hårda skalle och de små hornen så
hårdt mot hufvudet på den ungen som var henne
närmast, att han föll ned liksom afdånad på marken; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
