Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon hade ett nytt sådant slag i ordning åt den andra,
om icke Harald hejdat henne.
Han blef nu rådlös om hvad han skulle göra. I
hönsgården vågade han icke hafva dem, och icke heller
ville han hafva dem i tältet, eller binda dem i
pallisaden. Han band dem tills vidare i utkretsen af tältet
innanför pålverket, sedan den slagna äter qvicknat vid.
Der gaf han dem vatten, håning och mjölröra.
Äfventyret var icke slut med det, ty sent på
natten väcktes Sam af att känna en kall nos mot sitt
ansigte. Han ropade alarm, och då han sträckte ut
handen fick han tag i den djupa ullen på den ena
björnungen. Sam trodde på spöken och gengångare både af
menniskor och djur. Han blef förskrämd, ropade på
»massa», och trodde att han i nästa ögonblick skulle
vara en förlorad menniska. Men derefter sprang han upp
från bädden och letade efter något vapen till sitt
försvar — allt under rop af »massa Harald! massa
Robert! Den gamla björnen eller hans ande har kommit
hit efter oss!»
Saken blef förklarad, ungarne tyckte att nattluften
var för sval, och den ene hade krupit in under tältfoten
och gått efter värmen till den svarte. »Det är ju din
landsmans lilla barn, Sam!» tröstade honom Robert efter
förskräckelsen. »Du har skjutit modren, nu har hennes
unge kommit och vill att du skall bli hans dadda!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
