Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därför är jag nu förväntansfull, när jag får jämföra
bilden med verkligheten.
Jag börjar nästan ångra, att jag aldrig förut försökt
komma Andréen närmare inpå livet. Han har nu i flera
år varit ett troget inventarium på mitt laboratorium,
han har rört sig stilla mellan värmeplattor och
dragskåp, analysvågar och mikroskop. Så stilla i
själva verket, att jag nästan upphört att betrakta
honom som person och i stället sett honom som den
fullkomliga maskinen, som löser sina förelagda problem
utan gnissel och bråk.
Nu när han ligger där i sin koj och pratar, en smula
försagd, söker ord ibland, tvekar, som om han vore
rädd att gå för långt, slår han en osynlig bro över
till mig, som på några ögonblick för oss närmare
varann än vad långa års gemensamt arbete kunnat
göra. Förväntningens intensitet har rört upp hans
inre, så att han känner ett behov att blotta sig.
– Gubben dog 1945, men han hade inte seglat på de
sista trettio åren. Under hans tid hade ändå jorden
en viss utsträckning. Ett fartyg behövde mer än tre
månader för att segla från Australien till London, och
lastångarna höllo omkring tio knops medelfart. Detta
var verkligheten för gubben. Han accepterade aldrig
utvecklingen av kommunikationerna. Ännu fram mot sin
död hade han inte upphört att betrakta flygmaskiner
som en betydelselös ohyra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
