Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid och en hans uppsyningsman på ett gods i England.
I ett av breven skriver han ungefär på följande sätt:
"När du nästa gång sänder slavar, så sänd inga av
anglernas stam, ty de äro lata och odugliga." När
jag så såg upp, såg jag boyarnas vita tänder och
ögon glimma i eldskenet, lägrade som de lågo i en
vid ring omkring elden, medan deras svarta ansikten
förblevo nästan osynliga mot skogens dunkel. Och på
ett ögonblick lärde jag mig mer historia än jag gjort
hela mitt föregående liv! Så var det för tvåtusen år
sedan. Hur tar det sig ut tvåtusen år härefter?
Jag känner, att jag börjar tycka om Mac Logan. Han
har entusiasm, vilket kanske inte är så underligt,
inte äldre än han är, men dessutom har han förvärvat
något som är sällsyntare: lite ödmjukhet. Jag kommer
att tänka på en av mina vänners definition på en vis
man: vis är man, när man är ödmjuk inför människan
utan att vara det inför människorna.
– Har ni hört någonting nyligen från er far? frågade
Alexander. Mår han bra?
– Jag hade ett brev häromdagen. Han står på sig. Min
far har en farm i Kenya inte långt från Nairobi,
tillade han förklarande för oss.
– Jag minns på den tiden jag hade jobb i Nairobi, sade
Alexander. Han brukade komma in ibland på lördagskvällarna i
en gammal kärra till bil, som såg ut, som om han försökt bestiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
