Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att vi sakna en dimension i hjärnan, som är nödvändig,
om vi skola lyckas lösa det problemet. Men just detta,
att problemet är olösligt, gör det så lockande för
oss. Överhuvud är det väl så, att endast de olösliga
problemen äro värda, att man ägnar sina krafter åt
dem. Andréen, som under det senaste dygnet visat
sig vara lika mycket filosof som naturvetare, och
följaktligen borde älska att briljera i mystiska
samband, skulle kanske uttrycka saken så, att vad
som fascinerar oss i problemet om livet är detsamma
som fascinerar oss i Lionardos Mona Lisa: det går en
horisontlinje där någonstans.
– Vad arbetar doktor Wagge med nu, frågar jag,
har han några speciella undersökningar i gång?
Mac Logan vrider på ratten, drar på en spak och tittar
på kompassen. Sedan säger han:
– Det är kanske bäst, att chefen själv får tala om
de där sakerna.
Först senare kommer jag att tänka på, att vi inte
nämnt ett ord om Irène.
*
Vi ha nu kommit över ett typiskt savannlandskap med
grässlätter utbredande sig så långt ögat kan nå,
avbrutna av smärre dungar, ofta bara bestående av
ett par träd eller buskar, men ibland bildande smärre
skogar. Långt borta höja sig blå berg
över slätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
