Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VI.
Tore stod mitt ute på gårdsplanen, för att ta emot
oss, när planet landade vid bungalowen på savannen.
Det är underligt med möten. Skilsmässor anses ha
privilegium på att vara vemodiga, men fråga är,
om inte möten med gamla vänner borde tillskrivas
denna egenskap i ännu högre grad. I en tillvaro,
vars utmärkande beståndsdel är livet – en utpräglat
dynamisk företeelse – ha vi minnet, som är enbart
statiskt. Ett minne är en sten i en fors, och en sten
i en fors är alltid oförändrad, den ligger där den
ligger, utan att forsen kan rubba den ur läge, vad
som förändras är bara vår utsiktspunkt: ju längre
tiden går, desto mera driva vi bort från stenen,
och desto svårare ha vi att urskilja dess detaljer.
När man möter en vän igen, tänker man inte på, att
det bara är minnet av honom, som är stenen i forsen,
att han under tiden har drivit lika långt med strömmen
som man själv.
Därför är den vän, man möter, en helt annan
än den, man väntade att möta. Och i början
urartar det hela till en kurragömmalek, där man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
