Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sublimerades och övergick i samhörighetskänsla med
det levande och kanske också lite ödmjukhet. Till en
liten, liten del har den helige Franciscus av Assisi
varit mitt ideal från den dagen räknat.
Det var en chock av liknande slag, jag erfor
nu. Det dök vagt upp för mig som en tanke: är detta
också någonting, man är släkt med? Äro vi kanske,
när allt kommer omkring, också anförvanter till
maskinerna? Nej, och tusen gånger nej! En människa
är en människa, och en maskin är en maskin. Gränsen
är knivskarp. Det kan inte ens tänkas tvivelaktiga
fall, en bastard mellan människa och maskin, vilken
löjlighet! Att skapa en maskin, som faktiskt försöker
härma människan inte bara i utseendet med armar och
huvud och bål utan i sättet att uppträda, att gå
och stå och röra sig, det är inte endast att sänka
människans nivå, det är att häda. En apa är på sitt
sätt en karikatyr på människan, men en karikatyr med
hjärta och varmt blod, som åtminstone har humorns
ingredienser, men var finns någon humor hos en robot?
Jag tittade till slut upp på Tore. – Det är otäckt,
sade jag, det är äckligt på något vis.
Tore log. – Du tycker inte om mina vänner, sade han och
lade armen med en trofast gest runt den enes axlar, du
lider av biologens vanliga idiosynkrasi mot maskinen. Så
länge maskinen nöjer sig med att förlänga dina fingrar eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
