Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skärpa dina ögon eller bära din kropp och dina tankar,
reagerar du inte, men när den ger sig på att ställa
dig ansikte mot ansikte med dig själv, då vill du inte
vara med längre. – Han tystnade ett ögonblick. – Jag
har ändå lärt mig mycket av dessa två medhjälpare,
vilket visar, att man inte bör förakta någon, inte
ens våra stumma vänner maskinerna.
– Vad ha de då lärt dig för sanningar? frågade jag.
Tore blev helt allvarlig. – De ha ställt upp ett
problem för mig, sade han, de ha visat mig på ett
problem, som jag känt till hela mitt liv, men som
aldrig lyckades gripa mig, förrän jag såg det i deras
formulering, nämligen livets problem.
Du tycker det vara självklart, att livet är ett
problem, det har varit i dina tankar, så långt
tillbaka du kan minnas, och hela ditt liv har du
ägnat åt att närma dig det från olika håll. Men
gör det experimentet att tänka dig alla maskiner
borta, skall du få se, att livet i viss mån upphör
att vara problem och blir axiom. Så var det för
stenåldersmänniskan. Hon kände, att hon levde själv,
hon såg att djuren levde och växterna och träden, och
därav drog hon helt enkelt den slutsatsen, att allt levde
på sitt sätt, forsarna, stenarna och bergen. Hur skulle livet
kunna bli ett problem för henne, när hon inte hade någon
bakgrund att se det mot, ingenting mot vilket det kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
