Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teckna sig? Nej, livet har blivit maskinålderns stora
gåta, och det är maskinen, som varit nog vänlig att
kasta den gåtan i ansiktet på oss, så vi bli varse
huru viktig den är.
Emellertid skall vi inte diskutera den saken nu, utan
i stället låta William Shakespeare visa dig, huru en
väluppfostrad robot uppträder. Mac Logan har döpt dem,
den ena kallade han George Washington, därför att
han aldrig sagt en osanning – han kan nämligen inte
tala – och den andra döpte han till Bill Shakespeare,
därför utt han tycker namnet låter pittoreskt.
Tore rörde vid ett handtag på den ena robotens rygg,
och den började surra svagt som en broms eller en humla.
– Det är gyron, som börjar snurra, sade
Tore. Jämviktsorganet är lika viktigt för en stackars
robot som för en människa, och det måste alltid vara
i funktion, när strömmen inte är avkopplad. Här ser
du en visselpipa. Det är hans egen, och den använder
man för att kalla på honom. Jag skall nu ta ut honom
på golvet. Ge akt nu!
Tore ställde sig mitt ute på golvet och blåste i
pipan, en kort signal; som ett eko svarade roboten
med en likadan signal, så lutade den sig framåt
så att tyngdpunkten kom över högra foten, flyttade
därpå den vänstra foten och upprepade serien tills
den efter tre steg blev stående framför Tore, som om
den avvaktade vidare order.
– Du ser förvånad ut, sade Tore, du tycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
