Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
godtyckligt antal av dessa lameller efter varann. Om
du vill, kan jag till exempel släppa ut honom på
gården och låta honom gå i cirkel, medan han slår en
kullerbytta vart fjärde och vart nionde steg. Och
om dessa variationer inte räcka till, så kan jag,
eller rättare sagt Mac Logan, stansa ut huru många nya
lameller av olika form jag vill. Det finns knappast
någon gräns för variationerna.
– Sant, sade jag, och när den gått igenom sin serie,
har den att börja om från början igen. En egenskap,
som den för resten har gemensam med de flesta
människor.
Jag började få viss respekt för Tores robotar. Jag
gick runt denna och tittade. Ansiktet var egentligen
det minst mänskliga hos den. Där fanns bara två hål,
det ena över det andra, (Öga och öra, sade Tore, men
ögat använder vi aldrig, så det är urkopplat.) Hals
saknade den fullkomligt, huvudet övergick direkt
i den grova bålen, som upptill avslutades med ett
kraftigt skulderparti. Axlarnas kulleder måste vara
grovt tilltagna, av godsansvällningen att döma, och
armarna bastanta. Huru "musklerna" arbetade kunde jag
ej se, men Tore nämnde något om snäckhjulsväxlar och
kuggdrev, tekniska detaljer, som jag inte brydde mig
om att lägga på minnet. Händerna voro utformade som
två fingrar, som gingo mot varandra som en tång, och
partiet kring handlovarna var utfört med en plan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
