Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Kolonisation av de övriga planeterna, föreslog jag.
– Jag tror aldrig, det kommer att bli nödvändigt,
sade Tore. Innan dess har människosläktet dött
ut. Vi ha undan för undan förlängt vårt släktes
livslängd med konstlade medel, rasblandning och
blodutspädning, och på så sätt uppnått nya successiva
blomstringsperioder, men en gång kommer möjligheterna
till ny blodblandning att vara uttömda, särskilt som
vi redan nu veta, att blandning av vissa raser
ger underhaltig avkomma. I bästa fall inträffar
det väl en dag, att hela jordens befolkning har
samma schattering, någonting gråaktigt, och vad kan
sedan bli människosläktets öde? Utvecklingens
uppåtstigande gren har blivit horisontell, vi stelna
mera och mera i gamla former, vi leva av farten på
grund av och i de organisationsformer våra föregångare
skapat. Jag antar, att slutet inte är långt borta då,
och väl är det; varför skall man leva, om man inte
har eldbranden inom sig, som värmer och lyser?
– Tänk på hur det gått för myrorna, sade Andréen. Vi
vet, att sedan tertiär tid ha de ej utvecklats märkbart,
under hela denna tid ha de levat på utvecklingskurvans
horisontella skänkel, och det måste vara oerhörda
tidrymder för ett djur, vars individuella livslängd
uppgår till kanske högst ett par månader. Kan det
inte tänkas, att vi också komma att realisera något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
