Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är inte biolog, jag är mekaniker. Jag kan plocka
sönder vilken maskin som helst och sätta ihop den,
så den går åt rätt håll, men när det gäller att plocka
sönder negrer i småbitar och låta bitarna arbeta för
sig själva, tycker jag det börjar gå utanför mitt
gebit. Jag har intresserat mig för detta, därför att
det rör mina robotar och de ha varit mina ögonstenar
i ett par år. Men om du filosoferar för mycket, kan
jag inte upprätthålla fiktionen, att det är maskiner
jag arbetar med för mig själv – jag känner redan hur
jag håller på att börja behandla dem som människor – och
då vet jag inte hur det går. Jag måste få betrakta
hjärnan i roboten som en maskindel och ingenting
annat. Ungefär som när man tar till en buck-sena
när dragremmen till fläkthjulet på lastbilen går av,
och man inte har någon i reserv. Något moment av liv
vill jag absolut inte ha med.
*
Helt plötsligt kom det liv i Andréen. Efter att ha
varit praktiskt taget stum nära en timme, lät han nu
upp sin mun och sade:
– Jag förstår ganska väl Mac Logans inställning. Innan
vi gå vidare, vore det kanske skäl i att försöka
fixera skillnaden mellan djur och maskin i ord. Redan
Sokrates hade ju den principen att alltid göra klart
för sig, vad det var, han talade om, och det är en bra
princip. Så kanske Mac Logan också kommer underfund om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
