Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om det bara lyckades en, så var ju allt
vunnet. Naturens tålamod är så oändligt, att det är
ofattbart för oss.
Men det där gör naturligtvis inte anspråk på att vara
en förklaring på, vad livet är. Den kommer vi aldrig
att kunna ge, lika litet som vi kunna föreställa oss
fjärde eller femte dimensionen. Det enda vi kunna
säga – men det kunna vi säga med en viss säkerhet – är
att livet är ett av de ord, varmed kosmos uttrycker
sin tanke. Det kan kanske till och med hända, att vi
någon gång få tag på så många av dessa ord, att vi
få hela meningen förståelig, men jag föreställer mig,
att det är lång väg dit.
Tore såg fundersam ut.
– Rätt originellt uttryckt, sade han, men för att
kunna lära sig en sak måste man ha minne. Vill du
verkligen påstå, att så kallad död materia, även om
det rör sig om ganska komplicerad äggvita, skulle
vara utrustad med minne?
– Varför inte? Om du går till bordet där borta,
skall du se, att till och med eken i bordskivan
visar tecken till att minnas William Shakespeares
hårdhänthet alldeles nyss. I själva verket
uppfattar jag minnet som en av de mest universella
egenskaperna, en egenskap hos materien själv,
som inte bara är knuten till levande materia. Felet
är, att vi förutsätta ett självmedvetande för att
kalla en företeelse för minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
