Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall kunna bära liv, och man brukar för enkelhets
skull vända på satsen och säga, att om man uppnått
denna sammansättning, då kommer vad vi kalla liv till
automatiskt, då lever det.
– Tror du på det där också? frågade Tore.
– Nja, svarade jag. I modifierad form. Den kemiska
byggnaden är naturligtvis ett villkor för att materia
skall kunna bli bärare av liv, den är en betingelse,
men den är inte livet självt. Jag tror, att livet är
något, som under normala omständigheter måste ärvas,
vi kommer aldrig att kunna göra liv ur död materia på
laboratorium, därtill sakna vi vissa förutsättningar.
Att livet en gång uppstod på jorden, anser jag
emellertid berodde på, att det är någonting,
som under vissa omständigheter kan läras, de första
levande varelserna lärde sig att leva, på samma
sätt som vi lära oss att gå och bruka våra lemmar,
när vi äro små. Man kan kanske tänka sig, att ett
stycke av ett äggviteämne, som bildats i havet någon
gång i jordens barndom, kanske under tusentals år
utsattes för alla de växlande öden, som en upprepad
variation i temperatur genom dag och natt, i strålning
genom solens upp- och nedgång och all så kallad
kosmisk strålning inte att förglömma, kunde skänka,
och att den därigenom fick den mentala och fysiska
rörlighet, som livet bland annat innebär. En mental
träning alltså innan någon mentalitet fanns. Det
kanske misslyckades tusen millioner gånger, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
