Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag blev nästan klarvaken.
– Varför det?
– Ni skall få höra sedan, jag har inte tid nu, och
han gav sig i väg med en fart, som om hela husets
välfärd hängde på hans snabbhet att förflytta sig.
När jag träffade Irène litet senare, fick jag
förklaring över hur det hängde ihop. Det tycks
alltihopa vara robotarnas fel. Redan från början ha
boyarna visat en respektblandad förundran inför dessa
järnmänniskor, som liknade dem själva i så många
avseenden, men som var dem så olika i ändå fler.
Den tjänare, som städat på laboratoriet, har alltid
kategoriskt vägrat att ta någon befattning med dem
och gärna gjort en krok förbi på golvet, när han
passerat dem. Och alla de övriga ha sorgfälligt
undvikit laboratoriet, kanske även därför, att där
funnos så många andra oförklarliga företeelser,
åtminstone för deras mera inskränkta intellekt.
När Tore började sina hjärnexperiment, föll det
sig så, att boyarna inte fingo veta, att hjärnorna
skulle monteras in på robotarna – det fanns ju inget
som helst skäl, varför de skulle få veta det – men
å andra sidan var det heller ingen, som gjorde fullt
klart för sig, att de inte borde få veta av det. Man
tänkte överhuvudtaget inte på saken.
Så småningom måste det i alla fall ha sipprat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
