Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han grinade.
– Än är det ingen brådska, än har jag mycket
att lära. Jag finner då och då vid vägkanten en
bit att stoppa in i hjärnkontoret, en sak, som är
rolig eller nyttig att kunna, och då sparar jag på
den. När jag ledsnar på detta slags liv, skall jag
söka in i guvernementet. Jag kan egentligen ingenting
systematiskt, men jag vet en massa saker. Jag
känner landet och folket bättre än de flesta, bättre
i alla händelser än de flesta kolonialtjänstemännen,
och jag har fått för mig, att jag har en uppgift att
fylla, att Afrika behöver mig liksom jag behöver
Afrika, att – han grinade när han sade det – vi
komplettera varandra. Men det är ingen brådska med
det där ännu, guvernementet springer inte bort för
mig, det väntar så snällt tills jag är färdig och
villig. För resten blir det kanske inte så länge nu
till dess. Senast nästa år är jag i alla händelser
färdig med detta jobb, om jag ens får behålla det så
länge.
– Varför det? frågade jag.
– Har inte chefen talat om, att han lämnar Afrika
då? Det gör han emellertid. Jag har fått för mig, att
det är fråga om småfolk och kanske klimatet för sådana
är bättre i ert land. Naturligtvis är jag ledsen, att
de reser härifrån, men jag har ingen orsak att beklaga
mig. Dessa år ha varit mina bästa läroår, och Wagge har
blivit för mig den bästa vän, jag någonsin haft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
