Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från den plats, där maskinen stod,
var det ungefär trettio meter till en av
laboratoriedörrarna. Plötsligt sköts denna upp,
tydligen hade den endast varit igenlagd, och en av
robotarna trädde ut på slänten, som ledde ned till
gräsplanen i stället för trappa, samt kom gående emot
oss över planen med den egendomligt stötande gång, som
karakteriserade dem, vilt gestikulerande med armarna.
Jag kastade en blick på Mac Logan. Han hade ett
ansiktsuttryck, som jag inte blev riktigt klok på.
Roboten hade hunnit ungefär halva planen, när han utan
vidare stannade och intog den orörliga ställningen,
som visade att generatorn var frånslagen. Ett
ögonblick senare kom Tore ut genom dörren för att
söka rätt på rymlingen och återföra honom till
laboratoriet. När han fick se oss, hälsade han med
handen, men sade ingenting.
Vi sågo båda under tystnad Tore försvinna in på
laboratoriet med sin fånge, sedan sade Mac Logan:
– Han har alltid behandlat mig som en vän, och jag
tror också, att han i själ och hjärta är det, men ändå
är jag inte säker på att han inte i sin fanatism skulle
kunna offra mig för sina förbannade robotexperiment. Lova
mig en sak, om jag skulle råka ut för olyckshändelse
av något slag och slå ihjäl mig eller annars gå åt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
