Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIV.
Nu är det äntligen kväll efter en dag, som räckt
i hundra år. Jag är dödstrött och vet lika fullt,
att jag inte kommer att kunna sova, jag känner
fruktan för ensamheten och de tankar, som komma
krypande ur den, och ändå längtar jag efter att få
tänka mig igenom just dessa tankar för att pröva,
om jag kan komma till någon sorts förståelse av vad,
som inträffat. Man måste acceptera det, som möter,
det hjälper inte att försöka hålla sig undan.
Jag börjar från början för att se till, att jag
verkligen får med allt. En morgon som vanligt. Varför
skulle den vara annorlunda för resten? Det kan hända,
att stora händelser kasta sin skugga framför sig,
men ett dråpslag bakifrån är ingen stor händelse,
fast det kan få vida konsekvenser. Jag ligger här
i mörkret och låter dagens tilldragelser dyka upp i
mitt medvetande en och en, låter dem tjänstgöra som
verklighetskriterium för att övertyga mig om, att allt
inte är en dröm. Lade jag inte av misstag tre bitar
socker i teet, och när jag kände hur sött det var,
hällde jag bort halva koppen och fyllde på nytt från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
