Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kannan? Eller var det kanske i går? Men när jag rakade
mig, skar jag mig ett fult snitt i hakan, det vet jag,
ty när jag gör en grimas, känner jag ännu, huru huden
är stel omkring såret.
Men det var först på laboratoriet dagen egentligen
började. Överhuvud är det där allt utspelat sig,
där och på gräsplanen utanför. Jag har svårt att ta
frågorna i ordning, jag märker, att jag vill gå fram
för hastigt.
Det gick alltså till så här: När jag kom till
laboratoriet, var Tore ensam där. Andréen låg till
sängs i någon tillfällig åkomma, och Mac Logan var
sysselsatt i maskinverkstaden.
Tydligen hade Tore inte varit där länge, när jag kom,
några minuter på sin höjd. Han satt vid skrivbordet
och grubblade med två protokoll framför sig, som han
jämförde. Jag hälsade.
– Vet du vad, sade han, jag skall börja på en ny bog i
dag. Jag skall börja låta robotarna uppträda samtidigt.
– Varför det?
– Jo, för att kunna jämföra dem bättre. Jag hinner i
alla fall få med det väsentligaste på protokollet, och
jag får ett mycket starkare intryck av deras olikheter
och likheter. – Han gav mig en blick från sidan. – Du
får komma ihåg, att för mig är detta bland annat ett
psykologiskt problem, om det också inte är det för dig.
Jag sade:
– Du, med din robotpsykologi! Om du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
