Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sak, som att alla experimentella detaljer
äro korrekta. Du kommer inte att finna ett
fel. Först när det gäller tolkningen, är det, som
meningsskiljaktigheterna infinna sig.
Jag vet inte, om det bara är därför, att allt nu
är så mörkt, som allt då syntes mig så ljust. Tore
visslade, när han gick ut, han som inte visslat
en enda gång, sedan jag kom till Afrika, och han
visslade fortfarande, när han kom med ett rep över
armen och spände det i ett par krokar i väggen
tvärsöver gårdsplanen. Därpå kom han in och hämtade
en stol, satte i gång generatorn och tog sina två
experimentdockor med sig ut på gården.
– Nu lämnar jag dig i fred, ropade han, när han
marscherade ut.
Några ögonblick blev jag sittande och betraktade hans
vita gestalt och ljusa hår mot den friska grönskan – jag
hade flyttat mikroskopet till ett av de fönster, som
vetta mot gården för att få bättre ljus – tropikhjälmen
hade han lagt av sig, då det var en
smula molnigt, och jag tänkte ett ögonblick på vilken
tavla av liv och friskhet, han bildade mot bakgrunden
av de vederstyggliga karikatyrer av människor, som
rörde sig omkring honom med sina stötiga och
oavsiktliga rörelser.
*
Jag vet inte, hur länge jag satt försjunken i
arbete utan att röra mig annat än för att då och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
