Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då göra en anteckning och byta objektglas eller
objektiv, jag var endast svagt medveten om,
att bakom mig surrade den lilla motorn, som drog
termostatens omrörare, och då och då smällde det till
i regleringsmekanismen på det lilla värmeskåpet,
när temperaturen där inne steg över eller sjönk
under de tillåtna gränserna. Men plötsligt kände jag,
att jag inte längre var ensam, och när jag tittade
upp, fann jag Irène stående alldeles intill min ena
armbåge.
– Stör jag? frågade hon.
– Inte alls. Hur kan du tro något sådant, sade
jag, ty om jag också blev störd, så sätter jag så
stort värde på Irènes sällskap, att jag för det gärna
uppoffrar en stunds arbete. Hon var frisk som en
daggkåpa, och skorna voro fuktiga efter en promenad
i gräset.
– Var är Tore? frågade hon, men just då fick
hon syn på honom och han på henne, och hon viftade
med handen, och han nickade och log och var sekunden
därefter återigen fördjupad i sina observationer.
Irène lade sig framstupa med armbågarna på bordet på
min ena sida och tittade ut.
– Du må säga, vad du vill, sade hon, detta är kanske den
allvarligaste saken i världen just nu, men ohyggligt
löjligt ser det ut. Ser du, hur robotarna traska omkring,
absolut allvarliga och upptagna, utan att någonsin dra på
mun (Därför att de inte ha någon mun att dra på, sade jag)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
