Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invändningen, sade hon, men Gud är betydligt
intelligentare än så. Han brydde sig naturligtvis
inte om att bryta upp stenläggningen, utan han
lät mig välja så att det stämde med hans avsikter,
därför att han visste på förhand, hur många stenar
det fanns där. Det var kanske inte så dumt det där,
du sade om undret i alla fall.
När jag nu ligger i min säng och tänker igenom dagens
händelser, försöker jag rekonstruera samtalet i detalj
för att se, om det verkligen behövde föra fram till
vad, som blev dess resultat, om tankarna i kedjan foga
sig logiskt, den ena till den andra. Kanske göra de
det, kanske inte. Jag kan inte säkert avgöra.
Emellertid tror jag inte, att Irène hade några
bestämda avsikter med sitt besök hos oss, utan att
det helt enkelt var ett hugskott, som bestämde hennes
handlingar. I vilket fall som helst diskuterade vi
nog mera för glädjen att få diskutera, att få korsa
värjorna med varann, än för att försöka komma till
någon djupare förståelse.
Men allt detta spelar mindre roll. Logiken ligger
kanske så djupt, att jag inte ser den. Känslan,
att det var oundvikligt, släpper mig inte, att vi
drevo fram mot en lösning utan att kunna göra något
åt saken.
Plötsligt sade Irène:
– Jag var nyss inne i manövreringsrummet. Säg,
vad är det för ett instrument, som sitter där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
