Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men skillnaden är så obetydlig, att den ej berättigar
till några slutsatser. Något svar på en fråga kan
jag i alla händelser inte få fram.
– Jag skall låta dig hålla på fem minuter till,
sade Irène. Om ingenting inträffat då, ger jag upp
försöket.
Jag återtog min berättelse, ointresserad. Det hela
var ju bara en nyck, som inte kunde leda till något,
men som man måste ge vika för, och fem minuters prat
kunde jag ju stå ut med.
Och jag pratade på utan uppehåll, kåserade en smula,
gjorde små utvikningar, försökte mig på en och annan
kvickhet, dock utan att Irène visade sin uppskattning,
medan kanske två av de utlovade fem minuterna runno bort.
Då inträffade det.
Ställningen var ungefär denna: William Shakespeare
befann sig gående runtomkring Tores stol i en
vid spiral, som förde honom närmare och närmare
stolen. Han hade hunnit så långt, att endast tre till
fyra steg skilde honom från Tore, som han nalkades
bakifrån, när George Washington gjorde någonting
underligt, jag minns inte riktigt vad, som band Tores
uppmärksamhet så vid honom, att han glömde bort,
att han hade den andre bakom sig. Det låg ingenting
särskilt påfallande i William Shakespeares sätt att
närma sig, och likväl fick jag en plötslig vision
av, vad jag en gång sett på laboratoriet:
en robot, som låter sin järnklubba till hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
