Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltmera hysteriskt uppjagad, och förhållandena voro till
slut faktiskt tillrättalagda för ett felbedömande av
situationen, när den en gång utlöste sig i katastrof.
Svårast att frigöra sig från denna ödesstämning
hade naturligtvis Irène. För henne var hela saken
självklar. Hon hade ställt en fråga till Gud, och Gud
hade gett henne ett svar, och ett svar, som inte gärna
kunde missförstås. Hon kunde vara så mycket säkrare
på, att det var ämnat som svar, som det utgjorde svar
på flera frågor samtidigt, inte endast den fråga,
hon tänkte sig uttala, utan även andra, som lågo i
bakgrunden och pockade på att uttalas.
Slaget blev dubbelt hårt för henne. Ty om hon
också till slut kunde övertyga sig själv om,
att hon endast varit ett redskap, så var det dock
hennes hand som – ofrivilligt – dirigerat robotens
rörelser. Robotens slag gjorde henne på en gång till
änka och mörderska. En annan skulle kanske krossats
av ett sådant slag, men Irène höll. Hon hade en, som
hjälpte henne att bära bördan. Han fick för resten,
när han i sinom tid skulle döpas, sin pappas namn
och heter följaktligen Tore Wagge junior. Trots
åldersskillnaden smickrar jag mig med, att vi äro
mycket goda vänner, och hans månadsbrev i klumpig
skolpojkspiktur tillhöra mina största glädjeämnen.
Jag tror, det var först sedan jag kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
