Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och inte förmå glömma, bli bara stenar, slocknade
meteorstenar, på vår väg.
Om vi åtminstone kunde nöja oss med att betrakta
dem som stenar, men många gå ännu ett steg längre:
de mura sig hus av sina utbrunna tankar, och märka
inte, att vad de tro vara ljusa boningar i själva
verket är mörka fängelser. Inte kan stjärnskottets
glans leva kvar i en slocknad meteorit.
Allting flyter.
Om vi spara tankar, så är det därför, att vi tro dem
vara lika levande, som vi äro.
Och likväl lever en tanke icke, den visar bara att
vi själva gjorde det, när vi födde den.
*
Naturligtvis var det en olyckshändelse, som Tore föll
offer för. När jag nu läser igenom mina anteckningar,
märker jag, huru vi alla gingo omkring inställda
på att en katastrof av något slag skulle inträffa,
som skulle skära av Tores undersökningar och hindra
honom att slutfölja dem. Hur en sådan stämning
kunde uppkomma och få rotfäste bland så pass lugna
och balanserade människor, som vi alla vore, är mer
än jag kan förklara, men det är möjligt, att det var
Tores eget oerhört starka uppgående i det problem, som
upptog honom, som smittade av sig och kom oss alla att
tappa sinne för proportionerna. Stämningen blev så småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
