- Project Runeberg -  Röde Orm / 1. Sjöfarare i västerled /
19

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - I. Om bonden Toste och hans hushåll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid synen; men hon hade sett hans hår blodigt
och hans ansikte mycket blekt; och denna dröm hade
tyngt henne mycket, och mera för varje gång den
återkom, fast hon inte velat säga något förrän nu.

Toste satt fundersam och sade därpå att han inte visste
mycket om drömmar och aldrig ängslat sig för sådant.

— Ty de gamla brukade säga, att som Spinnerskorna
spinna, så måste det bli. Men när nu du, Åsa, drömt
samma dröm tre gånger, då är det kanske likväl en varning;
och vi ha redan mistat söner nog. Därför skall jag inte
säga dig emot i detta; och Orm kan bli hemma i sommar,
om han själv så tycker. För mig känns det nu som om jag
gott kunde fara ut en gång till; och på så sätt blir det
kanske bäst för alla.

Odd höll med Toste, ty han hade flera gånger märkt
att Åsas drömmar slogo in. Orm var inte nöjd med vad
som bestämts, men han var van att rätta sig efter Åsa i
viktiga ting; och därefter talades inte mer om detta.

När våren kommit och tillräckligt många män från
inlandsbygderna gjort upp med Toste om plats bland hans
skeppsfolk, seglade han och Odd åstad som vanligt och
Orm blev kvar hemma. Han var misslynt mot Åsa, och
ibland låtsade han sig vara sjuk för att skrämma henne;
men när hon då fick brått med omvårdnad och läkedom,
började han själv tro på vad han låtsat och hade föga
glädje av sin lek. Åsa kunde inte glömma sin dröm, och
trots allt bekymmer han vållade var hon glad att ha
honom hemma.

Men den sommaren kom han likväl på sin första resa,
utan att Åsa blev frågad om lov.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:22 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/1/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free