Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - I. Om bonden Toste och hans hushåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då rusa blint på den som retat honom; och till och med
Odd, som tidigare haft sin lust i att få honom blek och
rasande, hade nu blivit försiktig med honom, sedan hans
styrka börjat göra honom farlig. Men eljest var han lugn
och foglig och alltjämt van att i allt rätta sig efter Åsa,
fast han stundom munhöggs med henne när hennes
omsorger tycktes honom besvärliga.
Toste gav honom nu mäns vapen, svärd och bredyxa
och en god hjälm, och Orm gjorde själv en sköld; men
med ringskjorta var det värre, ty ingen i huset passade
honom, och det var numera ont om goda brynjesmeder i
landet, emedan de flesta farit utomlands, till England eller
jarlen i Rouen, där de fingo bättre betalning. Toste
tyckte att Orm kunde nöja sig med lädertröja så länge, tills
han kunde skaffa sig en god skjorta på Irland: där funnos
alltid döda mäns vapenkläder billigt att få i alla hamnar.
När de en dag sutto vid maten och talade om detta,
lade Åsa ansiktet mot armarna och började gråta. Alla
tystnade och sågo på henne, ty det var inte ofta hon fällde
tårar; Odd frågade om hon hade tandvärk. Åsa torkade
sig i ansiktet och vände sig till Toste; hon sade att talet
om döda mäns kläder syntes henne vara ett ont varsel,
och hon var redan säker på att Orm skulle omkomma så
snart han följde med till sjöss; ty tre gånger hade hon nu
i sina drömmar sett honom ligga blödande vid en
skeppsbänk, och alla visste att hennes drömmar voro att lita på.
Därför ville hon nu bedja Toste att vara god mot henne
och inte göra av med Orms liv i onödan, utan låta honom
bli hemma denna sommar; ty hon trodde att faran hotade
honom nu snart; och kunde han överleva den, skulle han
kanske vara mindre utsatt sedan.
Orm frågade om hon kunnat se i drömmen var han var
sårad. Åsa sade att hon varje gång genast vaknat i förskräckelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
