Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - II. Om Kroks utfärd och hur Orm kom på sin första resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
över floden. Här stego de i land i en tidig gryning och
gingo fram mot venderna runt deras träverk. Men
venderna voro manstarka och sköto flitigt med pilar, och
Kroks män voro trötta av sträng rodd; det blev en hård
strid innan venderna flydde. Krok hade då förlorat goda
män; och när bytet sammanräknades, visade det sig bestå
av ett par järngrytor och några fårskinnspälsar. De rodde
tillbaka nedför floden och försökte på ett annat ställe
längre västerut; men också denna by var väl försvarad;
och efter skarp strid, där de åter hade förlust, vunno
Kroks män ett par rökta fläsksidor, en söndrig
pansarskjorta och ett halsband av små slitna silvermynt.
De begrovo sina döda vid stranden och höllo rådslag;
och Krok hade besvär med att förklara varför färden inte
artat sig så som han sagt. Men han lyckades lugna sina
män med kloka ord. Tillfälligheter och otur, sade han,
finge man alltid vara beredd på; den sanne vikingen gåve
inte tappt för en och annan småsak; venderna började bli
mera hårdfjällade än förr, och han ville nu lägga fram ett
gott förslag, som skulle lända till allas båtnad. Man borde
göra ett försök på Bornholm, ty dess rikedomar voro
välkända för alla, och ön var fattig på stridbart folk, emedan
många därifrån på sistone farit till England. Ett
strandhugg där skulle med ringa möda lämna riklig vinst såväl
av gäld som av bonader och vackra vapen.
De funno detta vara väl talat och återfingo sin
tillförsikt; de satte segel och styrde mot Bornholm och kommo
dit tidigt en morgon och rodde upp längs östra kusten i
vindstilla och lyftande dimma, för att söka en god
landningsplats. De rodde tätt tillsamman och voro vid gott
lynne men höllo sig tysta för att försöka komma
obemärkt i land. Då hörde de framför sig ljudet av årklykor
och jämnt doppade årblad och skönjde genom dimman ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
