Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - II. Om Kroks utfärd och hur Orm kom på sin första resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ensamt långskepp som kom fram runt en udde och höll
rakt emot dem utan att sakta sin rodd. Alla spände
ögonen i skeppet, som var stort och vackert, med rött
drakhuvud och tjugo par åror, och gladdes att det var ensamt;
och Krok befallde att alla män som inte sutto vid
årorna skulle taga sina vapen och stå redo, ty här kunde
mycket vinnas. Men det ensamma skeppet kom närmare, som
om det ingenting märkt; och en fetlagd man i dess
förstam, med ett brett skägg under en bucklad hjälm, satte
handen vid munnen, när de kommit varandra nära, och
ropade med skrovlig röst:
— Håll undan eller slåss!
Krok skrattade, och hans män med honom; och han
ropade tillbaka:
— Har du sett tre skepp väja för ett?
— Jag har sett mer än så, skrek den tjocke stambon
otåligt; ty de flesta väja för Styrbjörn. Men välj nu fort
hur du vill!
Då sade Krok ingenting mera, utan höll undan och låg
stilla på årorna, medan det främmande skeppet rodde
förbi; och intet svärd hölls blottat på något av Kroks skepp.
De sågo en högväxt ung man i blå kappa och med ljust
fjun kring hakan, som rest sig från sin viloplats bredvid
rorsmannen på det främmande skeppet, stå med ett spjut
i handen och betrakta dem med kisande ögon och därpå
gäspa stort; sedan ställde han spjutet ifrån sig och lade sig
åter till vila; och Kroks män förstodo att detta var Björn
Olofsson, kallad Styrbjörn, Uppsalakonungens fördrivne
brorson, som sällan skydde storm och aldrig strid och
som få män mötte villigt på havet. Hans skepp fortsatte
sin färd och försvann söderut i diset; men hos Krok och
hans män hade det goda lynnet svårt att komma tillbaka.
De rodde ut till de östra skären, där inga människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
