Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - II. Om Kroks utfärd och hur Orm kom på sin första resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föll sanslös. Krok böjde sig över honom och kunde se
att han var en yngling, rödhårig och stubbnäst och blek i
hyn; han kände efter med fingrarna där yxhammaren
träffat och fann skallen hel.
— Jag tar med mig både får och kalv, sade Krok; han
kan få ro för den han dräpte.
Därmed lyfte han upp honom och bar honom ombord
och lade honom under en roddarbänk; och med allt
ombord utom de två män som lämnats döda, lade skeppen
ut, i samma stund som en stor flock förföljare nådde ned
till stranden. Det hade nu börjat ljusna, och några spjut
slungades ut mot skeppen men gjorde ingen skada.
Roddarna förde sina åror med kraft, glada att ha färskmat
ombord; och de hade redan nått ett gott stycke från land,
när de bland skepnaderna på stranden fingo se en kvinna,
i lång blå särk och med håret flygande, som rusade ut till
hällarnas rand och sträckte armarna mot skeppen och
ropade. Hennes rop nådde dem endast som en tunn ton
över vattnet, men hon stod kvar länge efter det intet
kunde höras.
På så sätt kom Orm, Tostes son, som med tiden blev
känd såsom Röde Orm eller Orm den Vittfarne, åstad på
sin första resa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
