Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - III. Hur de seglade söderut och hur en god vägvisare blev funnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varandra vid relingen och tumlade därpå i vattnet, slutna
i varandras armar. De sjönko båda, och den ene syntes
inte mera; men den andre kom upp ett stycke från
skeppen och dök åter när ett spjut slungades efter honom
från dem han lämnat. Det ropades en del på de jutska
skeppen, men när Kroks män frågade vad som stod på,
fingo de intet svar. Skymningen började nu falla, och
efter en stunds ordväxling fortsatte främlingarna sin rodd
utan att Krok kunnat besluta sig för strid. Toke, som satt
vid sin babordsåra närmast intill Orm på Kroks eget skepp,
ropade nu till Krok:
— Kom hit och se! Min fiskelycka blir bättre och
bättre.
En hand höll i Tokes åra och en i Orms, och ett
ansikte låg i vattenytan mellan händerna och såg upp mot
skeppet. Det var storögt och mycket blekt, med svart hår
och svart skägg.
— Detta må vara en rask man och en god simmare,
sade en av männen; han har dykt under skeppet för att
komma undan jutarna.
— Han må också vara en klok man, sade en annan,
eftersom han tyr sig till oss såsom bättre män än de.
— Han är svart som ett troll och gulvit som en
döding, sade en tredje, och ser knappt ut att kunna ha lycka
med sig; det kan vara farligt att taga upp en sådan.
Det talades nu för och emot om detta, och några
ropade frågor till mannen i vattnet; men han låg orörlig
och höll sig fast i årorna och klippte med ögonen och
svajade för sjön. Till sist befallde Krok att han skulle
tagas ombord; man kunde ju dräpa honom sedan, sade han
till de motvilliga, om det skulle visa sig vara bäst så.
Toke och Orm drogo in sina åror och fingo mannen
ombord; han var gul i skinnet och kraftigt byggd, naken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
