Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - III. Hur de seglade söderut och hur en god vägvisare blev funnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till midjan och hade endast några trasor att skyla sig med.
Han vacklade och kunde knappt stå på benen, men han
knöt näven mot de försvinnande jutska skeppen och
spottade åt deras håll och gnisslade med tänderna och skrek
någonting; därpå föll han omkull för en rullning men
kom genast på fötter igen och slog sig för sitt bröst och
sträckte armarna mot himlen och ropade med ändrad röst,
men med ord som ingen förstod. Orm brukade säga på
gamla dagar, när han berättade om sina minnen, att han
aldrig hört en ilsknare tandagnisslan, inte heller en
sorgmodigare och mera klingande röst än när främlingen
ropade mot himlen.
Han tedde sig sällsam för dem alla; de frågade honom
mycket om vem han var och vad som hänt honom. Han
förstod somligt av vad de frågade och kunde ge till svar
brutna ord på nordiskt språk; och de tyckte sig förstå
att han var jute och inte ville ro på lördagar och att detta
var anledningen till hans hätskhet mot dem han nu rymt
ifrån; men däri kunde de inte få någon mening, och
några trodde att han var slagen av galenskap. De gåvo
honom att äta och dricka; och han åt glupskt av bönor och
fisk, men salt fläsk visade han ifrån sig med skräck. Krok
sade att han kunde göra skäl för sig som roddare, och
vid resans slut borde han kunna säljas för en vacker
slant. Berse, fortsatte Krok, kunde kanske med sin
klokhet försöka begripa honom och lura ut om han kunde
ha något nyttigt att säga om de trakter han kom ifrån.
De följande dagarna satt Berse mycket samman med
främlingen, under det de samtalade så gott det ville gå.
Berse var en lugn och tålmodig man, storätare och
kunnig i skaldskap, som följt med till sjöss för att slippa
undan en trätgirig hustru; han hade gott förstånd och
mycken kunskap, och småningom lyckades han begripa allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
