Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - III. Hur de seglade söderut och hur en god vägvisare blev funnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den dräpte gudens skull. Av slavhandlaren såldes han till
handelsmän på sjön, och från dessa togs han av jutarna,
och det var hans olycka att genast bli satt till åran en
lördag. Nu hatar han förvisso dessa jutar med ett stort
hat; men det är likväl ringa mot det hat han känner mot
den kristne herren som bedrog honom. Denne herre är
mycket rik och bor en dags väg från havet; och han säger
att han gärna vill visa oss dit, på det vi må plundra den
herren på allt han äger och bränna hans hus och sticka
ut hans ögon och släppa honom naken bland ris och sten.
Han säger att där finns rikedom för oss alla.
Alla tyckte att detta var de bästa nyheter de hört på
länge; och Salaman, som suttit bredvid Berse under
dennes berättelse och noga följt med allt han kunde förstå,
sprang skrikande upp och såg ut att vara mycket glad och
kastade sig framstupa framför Krok och stack en flik av
sitt skägg i munnen och tuggade på det; därpå grep han
Kroks ena fot och satte den på sin nacke, under det han
talade ivrigt och utan att någon kunde förstå honom. När
han lugnat sig något, började han leta bland de ord han
kunde; han sade att han ville tjäna Krok och hans män
troget tills de vunnit dessa rikedomar och han själv fått
sin hämnd; men han ville ha säkert löfte att han själv
måtte få sticka ut ögonen på den kristne herren. Både
Krok och Berse sade att detta var en rimlig begäran.
På alla tre skeppen blev nu mycket tal om detta, och
männen voro vid det bästa lynne; de sade att främlingen
kanske inte hade mycken lycka för egen del, om man skulle
döma efter vad han fått vara med om, men att han kanske
hade så mycket mera åt dem, och Toke tyckte att han
aldrig gjort ett bättre fiske. De voro vänliga mot juden och
letade samman några klädesplagg åt honom och gåvo
honom öl att dricka, fast de inte hade mycket kvar. Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
