Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - IV. Hur Kroks män nådde Ramiros rike och besökte ett lönande ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
över relingen bredvid varandra i stort elände och trodde
att de skulle förgås. Juden skrek mycket på sitt eget
tungomål, när han inte spydde, och Orm sade till honom att
hålla tyst även om han hade ont; men han svarade att han
ropade till sin gud, som fanns i stormvinden. Orm grep
honom då i nacken och sade att hur sjuk han själv än
kände sig, skulle han vara man att få honom överbord
om han ropade en enda gång till, ty för sin del tyckte han
att det blåste tillräckligt redan, utan att guden behövde
kallas närmare.
Salaman tystnade; och fram mot morgonen lugnade
vädret av, och det blev bättre för dem båda. Salaman var
mycket grön i ansiktet, men han smålog vänligt mot Orm
och såg inte ut att hysa agg mot honom och pekade ut
över havet mot soluppgången. Han letade bland de ord
han kände till och sade att detta var morgonens röda
Vingar ytterst i havet och att hans gud var där. Orm
svarade att det syntes honom bäst att ha honom på det
avståndet.
Fram på morgonen skönjde de berg framför sig i fjärran.
De kommo intill kusten och hade besvär med att finna
en skyddad vik för skeppen; juden sade att denna trakt
var okänd för honom. De gingo i land och kommo genast
i strid med ställets innebyggare, som bodde tätt här; dessa
flydde snart, och Kroks män genomletade deras hyddor
och återvände med getter och annan föda samt ett par
fångar. Eldar gjordes upp; och alla voro glada att ha nått
tryggt i land och åter få smaka stekt kött. Toke letade
mycket efter öl, men fann endast ett par skinnbälgar fulla
med vin, som var så strävt och surt att han sade sig
känna buken skrumpna när han svalde det. Därför orkade
han inte själv dricka allt, utan gav bort det som blev över
och satt sedan för sig själv hela kvällen och sjöng sorgset,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
