Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - IV. Hur Kroks män nådde Ramiros rike och besökte ett lönande ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med tårar i skägget. Berse sade att han inte finge störas, ty
han var en farlig man när han druckit så mycket att han
grät.
Salaman talade med fångarna; därpå sade han att de
befunno sig i den kastilianske grevens land och att det
ställe han ville föra dem till låg långt åt väster. Krok sade
att de fingo vänta på annan vind för att komma åt det
hållet, och att de kunde vila sig och äta gott under tiden;
men det kunde bli besvärligt, ansåg han, om de bleve
överfallna av manstarka flockar här, medan vinden låg på
land, eller om fientliga skepp stängde in dem i viken där
de lågo. Salaman förklarade nu, så gott han kunde, att
faran för sådant vore ringa; ty greven av Kastilien hade
knappt något enda skepp i sjön, och det skulle taga sin
tid för honom att få en styrka samlad som kunde göra
dem skada. Förr, sade han, hade greven av Kastilien varit
mäktig; men han var nu mycket betryckt av kalifen och
måste betala skatt till honom; ty utom kejsar Otto i
Tyskland och kejsar Basilius i Konstantinopel funnes nu ingen
härskare i världen så mäktig som kalifen i Cordova. Häråt
skrattade männen mycket och sade att juden talade så gott
han förstod, men att han inte syntes ha mycken reda på
sig i dessa ting. Hade han inte hört talas om kung Harald
av Danmark? frågade de. Och visste han inte att kung
Harald var den mäktigaste av alla?
Orm var ännu matt efter sin sjösjuka och hade ingen
stor matlust och trodde att han skulle bli allvarligt sjuk,
ty han hyste ofta oro för sin hälsa. Han somnade snart
invid en eld och sov gott; men fram på natten, när allt
blivit tyst i lägret, kom Toke och väckte honom. Han
grät och sade att Orm var den ende vän han hade, och nu
ville han sjunga för honom en visa som han just kommit
att tänka på; den handlade om två björnungar, sade han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
