Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - IV. Hur Kroks män nådde Ramiros rike och besökte ett lönande ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara enkelt att få eld på pålverket; men Berse sade att
om alltsamman toge eld, skulle man ha föga glädje av
rikedomarna. Det beslöts till sist att man skulle lita på
lyckan och bestämma sig för bästa sätt vid framkomsten;
fyrtio man skulle stanna kvar vid skeppen, och de andra
skulle draga åstad när det börjat bli svalt på kvällen. Det
lottades om vilka som skulle bli kvar, ty alla ville helst
vara med där rikedomar voro att vinna.
De sågo till sina vapen och sovo i en ekdunge under de
hetaste timmarna; därpå stärkte de sig med föda, och när
kvällen föll drog flocken åstad; tillsammans voro de
etthundratrettiosex man. Krok gick främst, med juden och
Berse, och därpå följde man efter man; somliga hade
brynjor, andra lädertröjor, de flesta hade svärd och spjut, men
några yxor, och alla buro sköld och hjälm. Orm gick med
Toke, som sade att det var gott att få mjuka upp benen
efter allt sittandet på roddarbänken.
De gingo fram genom en vildmark där ingen
människoboning syntes till; ty dessa gränstrakter mellan de
kristna och andalusierna lågo sedan länge öde. De följde
flodens norra strand och vadade över många bäckar;
mörkret blev tätt, och de höllo rast och väntade på
månuppgången. Därpå togo de av åt norr, upp genom en dalgång,
och kommo nu raskt framåt över öppen mark; och
Salaman befanns vara en god vägvisare, ty före gryningen
nådde de fram till fästets närhet. Där lågo de stilla bland
några rissnår och vilade en stund och spanade framåt för
att urskilja vad de kunde i det bleka månskenet. De blevo
modfällda vid åsynen av palissaderna, ty dessa voro av
grova stockar och av mera än dubbel manshöjd; och
porten var överbyggd och såg mycket stadig ut.
Krok sade att det kanske inte bleve lätt att få eld på
sådant timmer, och att han helst skulle vilja taga fästet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
