Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - IV. Hur Kroks män nådde Ramiros rike och besökte ett lönande ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan eld; men det funnes kanske ingen annan utväg: man
finge bära fram risknippor och stapla upp mot palissaden
och tända på och hoppas att inte allt skulle brinna. Han
frågade Berse om denne hade något bättre att föreslå; men
Berse rev sig i huvudet och suckade och sade att han inte
kunde komma på något bättre, fast han tyckte illa om att
använda eld. Inte heller Salaman visste bättre råd, utan
sade att han finge vara nöjd med att se den trolöse
brinna, fast han hoppats på bättre hämnd än så.
Toke kom nu krypande fram till Krok och Berse och
undrade vad man väntade på: han kände sig törstig, och
ju förr man stormade fästet, desto förr kunde han få
något att dricka. Krok sade att svårigheten var att komma
in. Toke sade att om han finge fem spjut, trodde han sig
kunna visa att han dugde till annat än att ro och dricka öl.
De ville ha reda på hur han tänkte göra; men han sade
endast att han tänkte göra väg för dem in i fästet, om
allt ginge väl, och att spjutens ägare finge vara beredda att
skäfta om sina lån vid återfåendet. Berse, som kände
honom sedan gammalt, sade att man borde ge honom
spjuten. Så skedde, och Toke högg av skaften ovanför
järnskoningen, så att han fick kvar alnslånga handtag till
bladen, Därpå sade han att han var färdig; och han och Krok
började försiktigt krypa fram mot vallen, dolda av ris och
stenar, med utvalda män efter sig. Ett par tuppar hördes
gala inne i fästet, men eljest var allting tyst och stilla.
Ett stycke bredvid porten kröpo de upp på vallen. Toke
reste sig intill pålverket; en god aln ovan marken stack
han ett spjutblad in mellan tvenne stockar och tryckte till
med all kraft för att få det att sitta stadigt. Högre upp,
i springan närmast intill, fäste han ett andra blad; och
när han till sist utan buller fått dem stadiga, steg han
försiktigt upp på skaftstumparna och satte fast ett tredje blad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
