Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VI. Om juden Salaman och härskarinnan Subaida och hur Orm fick svärdet Blåtunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade jag sårat; men denne hade överfallit mig, och endast
min mildhet hade låtit honom undslippa med livet. För
detta borde denne ståthållare känt tacksamhet mot mig,
om han varit en rättskaffens man; men i stället
rådfrågade han sin ondska, som är den största i Malaga, och
detta är vad han fann på. Lyssna, o hedning, och förundras!
Orm lyssnade villigt, ehuru många ord voro okända för honom;
och männen på de närmaste bänkarna lyssnade också,
ty Khalid framsade sin berättelse med hög röst.
— Han lät läsa upp en av mina skönaste dikter och
frågade mig om jag gjort den. Och jag svarade att varje
människa i Malaga kände den dikten och visste att jag
gjort den, ty den var en äredikt över Malaga, den bästa
som någonsin gjorts. Och i den dikten funnos dessa rader:
Och ett vet förvisso jag: att hade Profeten blott
fått smaka hos oss den skörd som vinstockar bära,
så skulle han aldrig satt, som nu han i blindo gjort,
förbud i sin stränga bok att druvsaft förtära.
Nej lycklig, med skägget stänkt av röd must och bägarn fylld,
han skulle med vinets lov förbättrat sin lära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
