Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VI. Om juden Salaman och härskarinnan Subaida och hur Orm fick svärdet Blåtunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan befriat sig och lett vilda rövare mot hans fäste och
stormat detta och dödat markgreven och satt upp hans
huvud på en påle åt kråkorna och dragit hem med hans
skatter. Det var ett välgjort stycke i sin enkla art, fast
utan den mjukhet i tonen som brukas bland bättre
skalder i Malaga.
— Han snålar inte med sina bedrifter, sade Orm; och
när han kunnat utföra så mycket för att hämnas på en
ovän, borde han också kunna göra något för att löna
vänner som varit honom till stor hjälp. Vi befriade honom
ur träldom och togo fästet och utförde hans hämnd; och
om han är en mäktig man i landet, kunde han göra en
tjänst tillbaka åt oss som nu sitta här. Ty hur vi eljest
skola kunna bli fria vet jag inte.
Khalid sade att Salaman var känd för sina rikedomar
och att han hade gott anseende hos kalifen fast han inte
hörde till den rätta läran. Orm började nu känna hopp,
men nämnde intet för sina landsmän om vad han fått
veta av Khalid. Slutet blev att Khalid lovade sända bud
och hälsning till Salaman i Toledo, så snart han själv
blivit fri,
När dagarna gingo utan att någon befrielse hördes av
för Khalid, blev han allt mera orolig och rasade mycket
mot sina liknöjda släktingar; han började också ett stort
poem om vinets fördärvlighet, som han hoppades kunna
få nedskrivet i en hamn och därpå sänt till kalifen, på det
hans sanna tankar i detta ämne måtte bli bekanta; men
när han kom till besjungandet av vatten och citronsaft,
såsom bättre ting än vin, gick det smått för honom med
verserna. Fast han i sina mörka stunder fortsatte att skrika
smädelser mot skeppsbefälet, blev han aldrig rörd av en
pisksnärt; och detta tyckte Orm vara ett gott tecken på
att han inte skulle bli där länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
