Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VI. Om juden Salaman och härskarinnan Subaida och hur Orm fick svärdet Blåtunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En morgon i en av de östra hamnarna, sedan skeppet
samman med många andra återkommit från en hård jakt
efter afrikanska sjörövare, kommo fyra män ombord på
skeppet, och när Khalid fick se dem blev han yr av glädje
och hörde inte på Orms frågor. Den ene var en
ämbetsman i stor huvudbonad och fotsid kappa: han lämnade ett
brev till skeppskaptenen, som denne berörde med sin
panna och därpå med vördnad läste; den andre syntes vara en
släkting till Khalid, ty så snart denne lösts från fotkedjan,
kastade de sig i varandras armar och gräto och kysstes och
talade mycket fort i munnen på varandra. De två övriga
männen voro tjänare, som buro kläder och korgar; de
iförde Khalid en skön dräkt och bjödo honom att äta.
Orm kallade på honom för att påminna honom om löftet;
men Khalid höll redan på med att tillrättavisa sin
släkting, emedan denne glömt taga med en barberare, och
hörde ingenting. Därpå gick Khalid i land med sitt sällskap,
och kaptenen och skeppsfolket hälsade honom med
vördnad när han gick; han nickade förnämt och tycktes knappt
se någon och försvann arm i arm med sin släkting.
Orm blev sorgmodig vid detta; ty Khalid hade varit ett
gott sällskap för honom, och nu kunde det hända att han
i sin frihet kände sig alltför förnäm för att komma ihåg
vad han lovat. En annan man sattes bredvid Orm, en fet
handelsman som vägt med falska vikter; han blev fort
trött och dugde inte mycket till och fick ibland smaka
piskan och jämrade sig då mycket och mumlade fromma
ramsor för sig själv. Av honom hade Orm föga glädje, och
detta var den tid ombord på skeppet som kändes svårast
för honom. Han hoppades på Khalid och Salaman, men
mindre och mindre allt som tiden gick.
Men i Cadiz kom till sist deras lyckodag. En hövitsman
kom till skeppet med en flock manskap, och alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
